Planen var att göra en lagom ansträngande vandring här i Zakopane men det visade sig efter en stund att det gick bara mer och mer uppför och då kan man ju inte vända tillbaka 🙂 Det blev en stundtals ganska tuff vandring (hög puls som krävde ett antal pauser) som totalt tog 4-5 timmar men vi är supernöjda med dagen. Den högsta toppen Sarnia Skala låg på drygt 1376 meter och det blev allt lite bergsklättring den sista biten. Det var mäktigt och vackert där uppe på toppen. Man ser till snötäckta toppar och ner till Zakopane. Då inser vi att vi vandrat drygt 500 höjdmeter. Men sen ska man ju ner också och det är nästan värre. Väl nere var det allt lite darrigt i benen av ansträngningen. Till vår lycka låg det en kiosk vid bergets fot. Där kunde vi käka upp det sista på vår matsäck och köpa en kall öl. Det smakade gott!
Zakopane är en vacker plats med bergen i horisonten. Dock lite väl ”turistiskt” ner i byn. En massa butiker med bling-bling. Det är tydligen många polacker här året om och det kan vi förstå. Här finns många vackra hus som för tankarna till alperna.
När vi vilat våra trötta ben och tagit en dusch besöker vi en härlig restaurang som ligger granne med vår camping. Skön stämning och god mat får avsluta vår vistelse i Polen. I morgon är planen att köra vidare in i Slovakien.
Vi lämnade Kraków och körde endast några mil till saltgruvan i Wieliczka. Hittade en bra parkering till husbilen precis nedanför gruvans entré. Vi hade inte förbokat något men det var inga problem att köpa biljetter med en engelsk guide. Man får så klart inte gå själv i den här gruvan. Mycket säkerthetstänk, tack och lov!
Vi var ca 30 i gruppen och turen startade i en klaustrofobisk gång. Det finns massor av dörrar mellan olika schakt under turen som har med ventilation och brandskydd att göra. Alla i gruppen måste komma in i schaktet och sen ska dörren stängas innan nästa öppnas. Vi inleder på 64 meters djup. Det var 354 trappsteg, 53 våningar. Lite darrigt i benen när vi kom ner.
Vi blev sen guidade till olika delar i den enorma gruvan. Det finns drygt 250 km gångar så det gäller att hålla sig till gruppen och inte gå fel. Allt vi ser är i princip skapat av salt. Golv, kristaller i lampor, statyer mm. Här finns underjordiska sjöar som givetvis de också är salta. Det är riktigt häftigt gjort och ett imponerande besök. Det mest imponerande rummet är kapellet som även det är byggt av salt. Det går att hyra för bröllop. Gångarna är uppstagade med tjocka träpålar. Bara jobbet att få ner dem i gruvan. Gigantiska mängder trä som skickats ner för att bygga upp dessa fantastiska salar vi passerar. Vi slutade på 135 meters djup och fick därefter åka hiss upp. Det var inte så kul om man har lite klaustrofobi. Det var typ en bygghiss på knappt 2×2 meter. Där pressade de in oss, drygt 10 personer och sen bar det iväg uppåt. Vi kom dock lyckligt upp och det var ett lyckat besök. Saltgruvan finns upptagen på Unescos lista över världskulturarv
Avslutade med att handla i en lokal matbutik och lite frukt och grönt på torget. Alltid kul att beställa i manuella charken där de bara talar polska. Men det funkar fint när man har en app som översätter 🙂 Färden går nu vidare mot Zakopane, drygt 12 mil.
Länge har jag haft Kraków på min lista och nu var det dags att få komma hit! Efter en känslosam dag igår, då vi besökte Auschwitz, blev det idag en heldagstur i Krakóws centrum.
Vi tog bussen till stan från vår camping i Gillika. Smidigt och billigt att åka buss. Första målet var de judiska kvarteren som ligger i den östra delen av staden. Vi vandrade längs floden Wisla och vek sedan av in mot Kazimierz. Här är ganska hippt med konst, coola second hand-butiker, marknader, serveringar mm. Hela området andas judisk historia. Vi besökte den gamla synagogan Remuh och kyrkogården där, men vi var även på den nya kyrkogården. Den gamla hade gravar från 150o-talet. Mycket blev förstört och bombat under 2:a världskriget men man har återställt de stenarna som var hela. De som förstörts har använts till en murad vägg runt kyrkogården.
Utanför synagogan sitter Jan Karski, en polsk officer, som jobbade som kurir under kriget för att motarbeta tyskarna och hjälpa judarna. Jag passade på att hänga lite med honom.
Schindler-gångenSynagoganGamla judiska kyrkogårdenMuren är skapad av sönderbombade gravstenarJan Karski och jagNya judiska kyrkogården. Monument till minne av krigets judiska offer
Vi gick vidare mot Gamla stan och Stora torget, som började byggas på 1250-talet, där i princip alla turister befinner sig, så även vi 🙂 Torget är gigantiskt 200×200 meter. Vackra hästar med vagn glider runt och restauranger, caféer och barer ligger tätt runt hela torget. När vi var där kvällen innan var det folk från alla världens hörn som åt och drack gott!
Vi besökte även St Peter och Paul-kyrkan på vår väg mot domkyrkan Wawel. När vi kom till Wawel var vi dock så trötta så det blev inget besök i den. Vi gick runt på området och njöt den sista stunden av staden innan det blev buss tillbaka till Moderskeppet som välkomnade oss med en kopp varmt te. Det var ganska kylig i slutet av dagen. Endast 13 grader och vi borde nog haft lite mer kläder på oss. Tack för denna gång Kraków. I morgon bär det vidare. Ett stopp i saltgruvorna är inplanerat innan vi åker vidare mot Zakopane eller Slovakien.
Nu när vi är i Krakow så är givetvis ett besök på Auschwitz/Birkenau ett måste. Det är med kluvna känslor man vill åka dit. Det är så viktigt att få se och uppleva detta men också väldigt känslosamt. Det var många tankar på färden dit om hur det skulle kännas och hur vi skulle reagera på allt det hemska som vi skulle få se.
Vi bokade guidad tur med en svensk guide som heter Urzula. Hon är född i Polen men har bott i Sverige i många år. Hon har ofta hand om svenska grupper från skolor mm. De fd lägren ligger ca 6 mil väster om Krakow så det blev bussfärd dit. När vi gått igenom entrén fick vi gå på en betonglagd gång med betongväggar som gjordes för två år sedan. Den ska likna den vandring som fångarna fick gå från tåget till lägret där de sen sorterades in i höger eller vänster kö. Höger kö gick direkt till gaskamrarna medan de som stod i vänsterkön blev utvalda till arbetslägren. När man gick längs gången var det en röst som läste upp en massa namn på fångar som en gång varit här. Det var djupt berörande.
Vårt besök startade i Auschwitz som var arbetslägret. Vi fick gå igenom ett antal baracker och fick höra många förfärliga historier om hur det gick till. Den sista baracken vi besökte var ”Dödens barack”. De som kom hit hade på något sätt ”misskött” sig och kom aldrig levande härifrån. Det fanns fasansfulla rum i källaren där fångarna efter 10 timmars arbete fick krypa in i en cementerad skrubb på 1,5 x 1,5 meter. Där fick de stå upp hela natten, 4 personer i en skrubb, utan mat och vatten. På morgonen fick de därefter gå direkt till jobbet igen. De flesta klarade 3-4 dygn innan de avled. Det fanns också en innegård där de hängde bakbundna fångar i krokar. Där fick de sen hänga tills de avled. Likaså fanns det en vägg för arkebusering. Det är så fruktansvärt grymt så det är svårt att ta in. Hur kunde de tyskar som jobbade där stå ut med sig själva och hur mådde de efter krigsslutet? Man tror att 8.000-10.000 tyskar jobbade här under 1939-1945. Av dem är ca 1000 identifierade och dömda. Rudolf Höss som var SS-general och högsta chef i Auschwitz under många år blev hängd i lägret 1947 efter Nürnbergrättegången.
När tyskarna fick kännedom om att fienden var på väg mot lägren sprängde de gaskamrarna i Birkenau och förstörde så mycket bevis de kunde. Sen flydde de och gick de den så kallade dödsmarschen mot Tyskland tillsammans med 70.000 fångar. En del fångar lämnades kvar i lägret för att hittas av ryska soldater och sen räddas ut ur lägren. Det var inte många av de som vandrade med tyskarna som överlevde marschen.
Vi åkte vidare till Birkenau, ca 3 km. Det var här de flesta blev gasade och brända. Många av barackerna har blivit förstörda men det finns en hel del kvar som efterhand konserveras så att de kan bevaras till framtiden. Vi fick se de baracker där männen bodde. Kvinnor och barn bodde på andra sidan fältet, avskilda med taggtråd. Det var egentligen häststallar som man hämtade från Tyskland. Cementgolv, ingen värme och bäddar där 6-7 man skulle sova tillsammans. I en barack som var gjord för 54 hästar bodde ibland upp till 1000 personer. Det fanns en barack som tjänade som toalett. Hit fick fångarna gå på morgonen innan de skulle ut och jobba. I princip inget vatten fanns, och självklart inget toalettpapper, och de som ansvarade för att tömma toaletterna var också fångar.
Det är i Birkenau skapat ett minnesmonument intill gaskamrarna. Här har man hittat många kroppar och även aska från människor.
Vi är tacksamma för att ha fått besöka lägren så att vi aldrig glömmer det förfärliga som hände. Alla borde åka hit med tanke på hur det ser ut i världen idag med en växande högerfalanger med rasistiska inslag. Detta får ALDRIG hända igen! Total dog 1,1 miljoner i dessa lägren, merparten var judar från Ungern.
”Arbeit mach frei” – vilken hån!Foto tagna av SS som hittades efter krigets slutHär har fångarna fått lämna sitt bagage på perrongen. Allt värdefullt gick rakt in i 3:e rikets kassa.Tomma Zyanid B-behållare från gaskamrarnaSkor från fångarnas tillhörigheter som beslagstogsArkebuseringsväggen på innergården i ”Dödens barack”En gaskammare i Auschwitz som inte blev sprängdEn ugn där kropparna brändesTågspåren till BIrkenau En av de baracker där nära 1000 fångar bodde samtidigtDe förnedrande toaletternaEn av de sönderbrända gaskammarna i BirkenauMinnesmonumentet i BirkenauEn rekonstruerad tågvagn som upp till 70 personer färdades iEntrén med järnvägsspåret in i Birkenau
Vi kom till Gdansk den 24/9 och valde en camping lite öster om centrum, Camping Stogi 218. Den ligger vid havet med ännu en långsträckt härlig sandstrand. Det finns ju drygt 50 mil av sådana längs norra kusten. Det blev en skön kväll i husbilen och vi sov gott.
Endast några minuters promenad från campingen tog vi dagen efter en tram, nr 9, in till city. Tog drygt 15 minuter och den går var 20:e minut. Smidigt! Vi valde att starta med det helt fantastiska krigsmuseet här i Gdansk. Det är otroligt imponerande hur de valt att guida oss med bakgrundsinformation från 1:a världskriget fram till efterkrigstiden. Själva byggnaden i sig är imponerande och huvudutställningen är byggd under mark med grymma installationer. VI blev så klart också väldigt berörda av mycket under turen. Det var massor av skolungdomar med lärare och guider på plats och efter många timmars vandrande orkade vi inte ta in mer information. Man skulle kunna gå där i flera dagar utan att hinna läsa och se all information som finns. Om ni är här – missa inte detta fantastiska museum. Ett av de bättre vi varit på.
Hungriga efter allt vandrande tog vi en tur ner mot gamla stan och blev väldigt förtjusta. Många vackra byggnader, kyrkor och massor av mysiga restauranger. Vi valde idag att käka Thai och det var magiskt gott på Lao Thai som ligger nere vid kanalen.
Vi gick på en gata där de i princip i varje affär bara sålde bärnstenssmycken. Det ska finnas gott om den varan här. Vi har dock inte lyckats hitta någon bärnsten på stranden ännu 🙂 Vi gick också ut i områden där det byggs väldigt mycket nya och moderna bostäder. Det blev också ett besök i den stora Mariakyrkan (Bazylika Mariacka). Det händer mycket här i Gdansk och är en stad som är väl värd ett besök.
Trötta i ben och pannlob blev det några goa mackor att ta med till kvällsmat i bilen. Vi är nöjda och glada med att få ha besöka fina Gdansk. I morgon går färden vidare söderut, dock oklart var!
Från Mielno till Sierra golf är det ca 17 mil men det tar sin lilla tid att köra husbil här i Polen. Galet många vägarbeten och passager mellan byar och städer. Det är 40-50 km på vissa sträckor och mycket trafik. Men vi får se en del på vägen och har ingen brådska 🙂 Det gäller att ha foten på bromspedalen hela tiden!
Framme på Sierra golf får vi stå på deras bungalow-område. I ställplatsen, 120 Zloty, ingår dusch, bastu och poolbad. Vi betalar greenfee med Golfamore ca 450:-/person. Banan är i helt magiskt skick. Inte bara själva tee, fairway och green utan allt! Ser nästan ut som om de klippt gräset längs gångarna med sax 😂
En dryg timme efter vår ankomst kommer det två husbilar till. Det är två par svenskar från Sandviken, ett par numera Skåne, som bjuder in oss till gemensam golf dagen efter. Det blir en herr- och en damboll. Mycket jämn match där damerna till slut vinner med 2 slag. Vi avslutar dagen med poolbad och taxi in till närmaste samhälle där vi fått tips på restaurang. Vildsvin och lite annat gott innan vi tar taxi tillbaka till husbilen och kudden som kallar!
Dag 2 spelar jag och Staffan själva och det går undan då vi har tidig start och ingen boll varken framför eller bakom. Nu har vi lite bättre koll på banan och det blir två ”med beröm godkända” scorer.
Vi kan varmt rekommendera Sierra golf som är en riktigt fin anläggning i toppskick. Extra bonus är Processobaren efter 9 hål. Hur coolt är inte det 🙂 Och det var ju också en bonus, i slutet av september, med strålande sol och 24 grader varmt båda dagarna.
Vy mellan hål 14 och 15Inglis och Nettan med tjusiga hortensior som prydde bananSolnedgång från vår ställplatsDamerna i Proseccobaren efter 9 hålSen kom gubbarna…Härligt med pooldopp efter 18 hål
Färden går nu vidare mot Gdansk. Endast 6 mil men det tog nästan 2 timmar pga vägarbeten och rusningstrafik. Nu har vi checkat in på Camping Stogi, 6 km från Gdansk centrum. Här träffade vi på ett annat husbilspar från Sverige som vi känner igen från Instagram – bmlarsreseblogg. Husbilsvärlden online är liten 🙂
Tisdagen den 17/9 startade vi vår höstresa. Vi har haft lite olika funderingar på resrutt och det landade till slut med att vi startar med Polen. Jag har länge velat åka till Krakow så det är ett av målen på resan. Men så kom det ett rejält regnoväder (Boris) i Mellaneuropa som ändrade lite på våra planer. Känns inte så bra att ge sig ner mot södra Polen i dagsläget. Vi tar det därför lugnt neråt och njuter av Polens norra kust som erbjuder 55 mil kustremsa. Var vi slutligen hamnar innan hemfärd är högst oklart i dagsläget.
Vi körde från Helsingborg till Malmö och checkade in på Finnlines som vi förbokat. De körde en kampanj så vi tog oss mellan Malmö – Świnoujście för 1500:- inkl hytt och husbil. Prisvärt alternativ och vi kom fram utvilade vid 19-tiden. Hittade en ställplats nere i småbåtshamnen. Świnoujście har kanske ingen fantastisk stadskärna men otroligt fina stränder och parker. Man kan även besöka 2 fort som ligger nere vid hamnen.
Mot Polen – hejdå MalmöPierogies – finns i många smakerVår ställplats i hamnenRejäla portioner är det…Strandpromenaden i Świnoujście lockar många besökareInte så många badgäster en mulen dag……men desto fler strandflanörerPark Zdrojowy i Świnoujście
Vi stannade 2 nätter och körde vidare mot Mielno som vi blivit nyfikna på via kartan. Mielno ligger mellan Świnoujście och Gdansk på ett smalt näs mellan en sjö och hav. Här hittade vi en mysig camping som låg alldeles intill sjön. 3 övernattningar då vi hann med cykeltur, vandring och goda middagar. Camping inkl el kostar ca 300:-/natt.
Vacker och bitvis skumpig väg till MielnoMielno beachUtsikt från vår campingUtsikt från vår campingGott käk på Meduza hotell i MielnoEisbein på menyn inkluderar en kall vodka
Söndagen den 22 september åker vi vidare mot Sierra Golf där vi bokat 2 dagars golf och bor över med husbilen intill deras bungalows.
Nu har vi varit hemma någon vecka och landat i vardagen.
Från de sista dagarna på resan:
2024-03-09 Vi fick nys om Mont-Saint-Michel som vi aldrig hört talas om trots att det är en av Frankrikes största turistattraktioner. När vi kom fram så avslöjade den gigantiska parkeringen att det är en plats för många besökare. Vi parkerade husbilen och åkte shuttle ut till klostret. Det ser ju otroligt mäktigt ut där det ligger på en klippa omgivet av vatten beroende på ebb eller flod. När vi kom dit så var det ebb och havsbotten var synlig runt hela klippan. Det var guidade visningar som klafsade runt i leran.
Vi var rejält hungriga när vi kom fram och hamnade på första bästa restaurang ”La Mère Poulard” . De är bl a kända för sina omeletter som tillagas vid öppen eld. De var inte precis gratis. Kilopriset för de äggen 😬 Men god var den och en häftig restaurang med bilder och autografer från en massa celebriteter som varit där, allt från kungar till filmstjärnor.
Efter några timmars rundvandring i klostret och dess omgivningar gick färden vidare. Vi passerade flera mysiga byar och i en av dem stannade vi och köpte lokalt tillverkad Calvados och cider. Planen var sen att köra ett 10-tal mil för att de närmsta dagarna utforska minnen från 2:a världskriget. Vi hamnade på en bondgård där vi i priset för ställplatsen fick en bonus i form av ett dussin ägg från de hönor som omringade vår husbil 🙂 När vi vaknade dagen efter och tittade ut på regnet och termometern som visade 7 grader fick vi plötsligt ingen lust att göra någonting annat än att åka hemåt. Vi kände efter 2,5 månad att vi längtade hem. Vi tog beslutet att köra hemåt och satte navigatorn på Helsingborg. Lite overkligt men ett bra beslut. Första dagen orkade vi köra till södra Tyskland – Oberhausen fick bli vår plats för en övernattning. Finns en fin ställplats nere vid Rhein-Heme-Kanal där vi fick en efterlängtad dusch efter 70 mils körning.
Dagen efter tog vi oss vidare genom Tyskland, gjorde ett stopp i Flensburg för att handla in öl och vin. Körde sedan över Lilla Bält-bron och la oss i hamnen i Middelfart. Ganska slut efter nästan 70 mil även denna dag. Men nu är vi nästan hemma 🙂 Sista etappen på resan, 25 mil, gick över broarna och plötsligt var vi på svensk mark efter 79 dagar i Moderskeppet.
Vi är riktigt nöjda och glada för vår resa och tacksamma för allt vi fått se och uppleva. Givetvis även tacksamma för att allt gått så bra. Lite mindre incidenter med kvarglömda grejor, några repor men vad är väl det. Allt gick ju bra och bilen har rullat på utan ett att något strulat eller gått sönder. Det kändes riktigt bra att få låsa upp lägenheten och komma hem. Som man uppskattar en stor dusch, en stor säng, en stor TV och en stor soffa som vi kan ligga raklånga i varsitt hörn i! Husbilen i all ära men vi uppskattar ändå att få ha kvar vårt ”vanliga” boende också.
Lite fakta om resan:
✅ 79 dagar ✅ 979 mil ✅ 8 länder ✅ 16 golfrundor ✅ Träffat vänner ✅ Fått sol och värme ✅ Fått regn, hagel och storm ✅ Fått backa ut från två infarter till parkeringshus och sen fått köra mot enkelriktat med mötande tutande bilar 🫣 ✅ Tappat locket till toatanken i ett avlopp i Portugal ✅ Glömt en del av elsladden i Frankrike ✅ Glömt en del av vattenslangen i Spanien ✅ Några nya repor i backspeglarna
Inte så långt att åka från Bilbao till San Sebastian, 10 mil. Vi står på en helt ok ställplats utan några faciliteter precis i utkanten av staden. Det attans regnet välkomnar oss även här. Vi började med att promenera in mot stan men hoppade på en buss på vägen. När man kommer ner till centrum och ser den fina halvcirkelformade beachen, strandpromenaden med vacker balustrad och fin gatubelysning så förstår vi att man blir betagen av staden. Här kryllar det av mysiga gränder och var man än vänder blicken finns det krypin som serverar magiska pintxos och goda drycker. När vi rundat den trevliga promenadvägen runt udden kom vi fram till ett kongresscenter. Där stod PSG-vakter. De är i stan för att möta Real Socidad i morgon i Champions League. Vi snackade med dem och insåg att alla biljetter var slutsålda. När vi vandrat runt i många timmar hamnar vi på en restaurang med högt betyg. Vi beställer en avsmakningsmeny men blir faktiskt ganska besvikna på maten. Några av rätterna är helt ok medan andra är ganska smaklösa. Vi fick tips om en annan restaurang men de öppnade senare och vi var så hungriga – borde kanske väntat 😬
Det blev bara en dag/kväll i San Sebastian. Inte så mysigt när det ösregnar så vi drar vidare mot Biarritz, ca 5 mil och nu är vi i Frankrike och ser till vår glädje att väderprognosen ser lovande ut.
I Biarritz boar vi in oss på en ställplats ganska nära stranden men också nära ett fint naturområde med en sjö och fina vandringsstigar. Då vädret äntligen är på vår sida igen väljer vi att stanna här i tre nätter. Vi tar cyklarna och följer kusten. Blir väldigt imponerade över vackra hus och otroligt fina stränder med klippor och mäktiga Atlantvågor. Förstår att Biarritz är ett surfparadis. Vi njuter hela dagen och tar oss från söder till norr, t/r, på våra elcyklar. Solen skiner på oss och det enda vi kan klaga på är att min cykelkedja hoppar av 🙂 men det fixar min handy-man på ett kick❣️
Tordagen, 7/3, bjuder på 20 underbara grader. Vi tar en promenad runt den fina sjön och njuter av solen på bryggan. Avslutar dagen med en god sallad nere på beachen. Tror detta var våra sista dagar med sol och värme för nu bär det vidare norrut!
Om vi måste välja mellan San Sebastian och Biarritz så röstar vi på Biarritz men kanske vädret, och den mindre bra avsmakningsmenyn, påverkar vårt omdöme 🤗
Idag, 8/3 (internationella kvinnodagen) kör vi vidare norrut! Har precis landat i en liten by som heter Mouilleron-Saint-Germain. Nu på väg till deras matbutik och det är alltid spännande att se vad de erbjuder 🙂 Nu känns det verkligen som att vi är på väg hem. Längtar efter barn och barnbarn❣️
Efter några regniga dagar tog vi oss vidare mot Bilbao. På vägen dit passade vi på att besöka ett vinhus som heter Miradorio. Några vita viner, Mar de fondo, och några röda flaskor Oureas får följa med hem 🍷 En väldigt trevlig vingård men mysig bar och restaurang.
Picture from MiradorioPicture from Miradorio
Dagens mål var Bilbao och där hittade vi en ställplats med helt magisk utsikt över staden. Man får stå här max två nätter och det passade oss perfekt. Första kvällen orkade vi inte ner i stan utan höll oss i det lilla samhället där vi bodde. Gick på bykrogen som var full med folk. Vi blev dock ganska besvikna på deras mat. Det var mer utskänkning än vällagat 🙂 Blev i alla fall mätta och kunde somna gott!
Dag 2 blev det busstur ner till Bilbao, tog ca 20 minuter. Vi kom till gamla stan men valde att ta en promenad till Guggenheim-muséet för att starta dagen där. Tog ca 20-30 minuter att vandra dit längs floden. Guggenheim som byggnad är imponerande och båda entréer bjuder på spektakulära konstverk. En stor spindel (Maman av Louise Bourgeois) på ena sidan och en stor grönskande hund (Puppy av Jeff Cones) på den andra sidan.
En av de fasta installationerna inomhus är ”Matter of time” av Richard Serra. Där kan man vandra in i gigantiska spiraler och labyrinter som är tillverkade av stål. Det känns ganska overkligt och nästan lite klaustrofobiskt. När man kommer upp på andra våningen får man perspektiv över konstverken som är enorma. Sen är det, enligt oss, blandat kvalitet på några utställningar/verk. Allt ligger i betraktarens ögon men vissa konstverk, nja…. kunde varit något som en förskoleklass slängt ihop under en förmiddag. Vi har i alla fall svårt att se storheten och det vackra i vissa installationer 😂 ! Men, det är ju också modern konst. Guggenheim är i alla fall ett otroligt imponerande byggnadsverk.
En promenad genom staden tog oss tillbaka till de äldre delarna. Här finns det många mysiga barer, torg butiker och restauranger. Samma dag som vi är här ska Atletico Bilbao möta FC Barcelona i La Liga så det är många glada fans som laddar upp på stan. Vi kollade upp biljetter. Fanns inte många kvar men vi kunde få platser för 2500:- och då fick vi inte ens sitta tillsammans. Galet dyrt och med facit i hand var det kanske inte den roligaste matchen då det blev 0-0. Vi fick i alla fall se en upplyst stadium från vår kulle 🙂
Supernöjda med vår dag åkte vi bussen upp för kullen igen och kunde njuta av Bilbao by night!