Nu när vi är i Krakow så är givetvis ett besök på Auschwitz/Birkenau ett måste. Det är med kluvna känslor man vill åka dit. Det är så viktigt att få se och uppleva detta men också väldigt känslosamt. Det var många tankar på färden dit om hur det skulle kännas och hur vi skulle reagera på allt det hemska som vi skulle få se.

Vi bokade guidad tur med en svensk guide som heter Urzula. Hon är född i Polen men har bott i Sverige i många år. Hon har ofta hand om svenska grupper från skolor mm. De fd lägren ligger ca 6 mil väster om Krakow så det blev bussfärd dit. När vi gått igenom entrén fick vi gå på en betonglagd gång med betongväggar som gjordes för två år sedan. Den ska likna den vandring som fångarna fick gå från tåget till lägret där de sen sorterades in i höger eller vänster kö. Höger kö gick direkt till gaskamrarna medan de som stod i vänsterkön blev utvalda till arbetslägren. När man gick längs gången var det en röst som läste upp en massa namn på fångar som en gång varit här. Det var djupt berörande.

Vårt besök startade i Auschwitz som var arbetslägret. Vi fick gå igenom ett antal baracker och fick höra många förfärliga historier om hur det gick till. Den sista baracken vi besökte var ”Dödens barack”. De som kom hit hade på något sätt ”misskött” sig och kom aldrig levande härifrån. Det fanns fasansfulla rum i källaren där fångarna efter 10 timmars arbete fick krypa in i en cementerad skrubb på 1,5 x 1,5 meter. Där fick de stå upp hela natten, 4 personer i en skrubb, utan mat och vatten. På morgonen fick de därefter gå direkt till jobbet igen. De flesta klarade 3-4 dygn innan de avled. Det fanns också en innegård där de hängde bakbundna fångar i krokar. Där fick de sen hänga tills de avled. Likaså fanns det en vägg för arkebusering. Det är så fruktansvärt grymt så det är svårt att ta in. Hur kunde de tyskar som jobbade där stå ut med sig själva och hur mådde de efter krigsslutet? Man tror att 8.000-10.000 tyskar jobbade här under 1939-1945. Av dem är ca 1000 identifierade och dömda. Rudolf Höss som var SS-general och högsta chef i Auschwitz under många år blev hängd i lägret 1947 efter Nürnbergrättegången.

När tyskarna fick kännedom om att fienden var på väg mot lägren sprängde de gaskamrarna i Birkenau och förstörde så mycket bevis de kunde. Sen flydde de och gick de den så kallade dödsmarschen mot Tyskland tillsammans med 70.000 fångar. En del fångar lämnades kvar i lägret för att hittas av ryska soldater och sen räddas ut ur lägren. Det var inte många av de som vandrade med tyskarna som överlevde marschen.

Vi åkte vidare till Birkenau, ca 3 km. Det var här de flesta blev gasade och brända. Många av barackerna har blivit förstörda men det finns en hel del kvar som efterhand konserveras så att de kan bevaras till framtiden. Vi fick se de baracker där männen bodde. Kvinnor och barn bodde på andra sidan fältet, avskilda med taggtråd. Det var egentligen häststallar som man hämtade från Tyskland. Cementgolv, ingen värme och bäddar där 6-7 man skulle sova tillsammans. I en barack som var gjord för 54 hästar bodde ibland upp till 1000 personer. Det fanns en barack som tjänade som toalett. Hit fick fångarna gå på morgonen innan de skulle ut och jobba. I princip inget vatten fanns, och självklart inget toalettpapper, och de som ansvarade för att tömma toaletterna var också fångar.

Det är i Birkenau skapat ett minnesmonument intill gaskamrarna. Här har man hittat många kroppar och även aska från människor.

Vi är tacksamma för att ha fått besöka lägren så att vi aldrig glömmer det förfärliga som hände. Alla borde åka hit med tanke på hur det ser ut i världen idag med en växande högerfalanger med rasistiska inslag. Detta får ALDRIG hända igen! Total dog 1,1 miljoner i dessa lägren, merparten var judar från Ungern.