Vaknade upp i Røros till 8 grader och ganska blåsigt men det stoppade oss inte från att testa på deras golfbana. Det var första golfrundan på denna tur så vi var sugna. Røros golfbana är en 9-hålsbana men går att spela som en 18-hålsbana då de har olika tee på respektive 9-hål. Vi är bortskämda med en välskött bana men för att vara här uppe i norr var den riktigt trevlig att spela trots ganska högt gräs på fairway. Väldigt kuperad så rejäl pulshöjning på några av hålen och mycket bärbuskar och ljung längs fairway så det gällde att slå bollen rakt. Fick mig ett gott skratt när jag hamnade i bärriset på ett av hålen. Där hade någon placerat en ölburk med texten ”Skulle begynt med baerplukkning” 🙂 Jag spelade bara 9 hål men Staffan körde alla 18. Vi har GolfAmore (fd golfhäftet) så det var halv greenfee. Det finns en hel del banor att välja på så det där kortet spelar man fort in kostnaden för. Lite lunch och power nap i bilen och sen gick färden vidare mot Trondheim.

Hela vägen till Trondheim var vacker som ett vykort. Det blev många ”åh, ah och kolla” på den slingriga vägen längs älven Gaula. Framme i Trondheim tog vi en kvällstur på stan. Här kändes det riktigt varmt med 14 grader. Hittade ”Den gode Nabo” som är en mysig pub nere vid Bakklandet, alldeles intill älven Nidelva. En god chilibönmacka och en stor Dahls pils satt fint.

När vi vaknade i morse och såg väderprognosen (regn) tog vi en snabb frukost och baxade ut cyklarna ur vårt husbilsgarage. Älskar våra elcyklar! Perfekt när man vill hinna se mycket i en stad. Här är ganska backigt men det klarar cyklarna galant utan att vi behöver flåsa alltför mycket. Trondheim är en vacker och charmig stad med stor respekt för att ha värnat om den gamla bebyggelsen. De klassiska husen vid Gamle bybro längs Nidelva ligger så fint. Vi cyklade också förbi Nidarosdomen, som är Nordens näst största domkyrka. Vi hade tänkt gå in men som de snåla pensionärer vi är så tyckte vi 120:-/person i inträde var lite för bra. Vi cyklade istället upp till Kristianstens fästning där man har magiskt utsikt över staden. Den djävulska backen upp klarade jag inte trots elcykel. Kändes som om cykeln skulle stegra sig. Staffan slet dock ståendes hela vägen upp. När vi kom upp på toppen upptäckte vi ”Cykelhissen Trampe”. Enligt utsago den enda cykelhissen i världen. Den kan verkligen behövas om man inte kör elcykel.

Under vårt lunchstopp, som bestod av fish & chips, facetimade vi med svärmor Britta som idag fyller 84 år. De blev glada att höra från oss men hon oroar sig för hur det går för oss. Någon hade sagt till henne att det är stora vattenmängder här i Norge och det kan vi ju instämma i för många älvar och fjordar är det! 🙂 

Regnet vräker ner i Trondheim just nu så vi åker nog vidare på vår färd. Nästa planerade mål är Atlanthavsveien men dit är det för långt idag. Vi får se var vi mellanlandar.